Jag försöker hålla nig borta från sånt som gör mig ledsen. Men hur kan man förklara det oförklarliga? Hur kan någon förstå vad som finns i nitt huvud. Åh hur folk skulle fly, om dom fick se mina hjärnspöken. Mina hjärnspöken finns överallt, dom är med om nätterna, står bakom mig om dagarna. Viskar det hemska, "du duger inte", "varför sa du så?", "ingen gillar dig", "du är ful".
Åh vad jag skulle älska att bli inlåst, så jag slipper känna mig som en tickande bomb. Men hur förklarar man att mina tankar skadar mig mer än vad ett rakblad någonsin gjort.
Jag vill ha sönder. Förstöra. Mer än någonsin förut. Vill vill vill
Amanda Mandel
4 augusti 2016 23:28
Hjärnspöken är du inte ensam om, det kan jag lova! Och jag finns alltid här för dig även om jag suger på att uppmuntra o grejer!
Du kommer få en psykologtid, alltså så har du en chans att berätta detta. Berätta om allt. Du kan för en gång skull få all hjälp du behöver nu när du bytt till det nya bup! Jag vet att du inte vill prata om känslor, jag vet det! Jag vet att jag är en dubbelmoralsfitta som säger att du ska gå o prata men när folk säger det till mig så säger jag nej, jag vet. Men du har så mycket större problem än jag. Du har mycket mer under ytan än vad jag har, så exploderar du så kommer det kanske gå väldigt jävla fel, och det vill ingen av oss. För lämnar du mig så dör jag på riktigt. Då är det inte bara något inom mig som är dött, då är hela jag död.
Jag vill, tycker och hoppas att du faktiskt tar vara på psykologtiden och berättar hur det faktiskt är. Det är helt upp till dig hur du gör, men jag hoppas verkligen.
Och om du bestämmer dig för o berätta, så kan det va så att du kanske måste upprepa dig, ryta i o säga att så här är det. Men då hoppas jag att du faktiskt gör det, om du inte gör det för dig själv så kanske du kan göra det för mig?
Puss o kram snoppbanan