hon försvinner allt längre bort. jag duger inte längre till, jag kan inte göra henne glad. hon behöver någon bättre än jag, en bättre bästa vän.

kommer jag någonsin bli av med dessa tankar och känslor? kommer jag få frid nån gång. varje sekund är som en evighet i detta helvete, mina tankar är ett helvete. ett helvete jag aldrig kommer ifrån.

är alltid ensam, även bland vänner.
vad fan är det som händer?
låt mig dö, dö dö dö dö dö dö
låt mig ha sönder, låt mig låt mig låt mig

blev kallad tjock idag, av en liten flicka. "kolla vad tjock den där tjejen är"
allt jag vill är att skära bort mitt fett, skära sönder allt. vill skrika, sparka och slå.

nu kom tårarna. av alla jävla anledningar så var det tvungen att vara hon som fick mig att gråta. jag är så jävla rädd att förlora henne, den idioten. jag älskar henne, hon är min andra halva. vad fan skulle jag göra utan henne alltså! men jag kan inte lita på att hon inte sviker mig igen.

Min syster pratade om hur lätt hon skulle kunna få mig att bli inlagd på psyket om jag blev självmordsbenägen igen. ha, om hon bara visste..
av nån konstig anledning så vill jag så gärna bli inlåst. jag känner mig som en fara för mig själv. som en tickande bomb, bara väntar på att explodera. Jag vill skära sönder kroppen, se blodet rinna ur mina ådror. vill känna hur mitt huvud snurrar så där härligt, helt utan tankar. vill vill vill.

Mina tårar kommer aldrig, jag kan inte.
Jag orkar faktiskt inte längre. vill bara lägga mig ner och inte behöva bry mig om något alls.
Världen är så orättvis, jag önskar att jag kunde sjunka ner i jorden och bara dö.
Snälla kom och håll om mig, jag orkar inte mer.

Har haft några otroliga dagar dom senaste två dagarna, det har självklart funnits stunder då inget var bra men dom har för det mesta varit väldigt bra. Planerna för imorgon är att jag ska åka och bada med två väninnor, vilket jag är väldigt nervös men glad över.
men nu såhär på kvällarna så kommer ångesten krypandes, det fyller hela mig med sitt svarta. jag hatar mig själv, och jag hatar att vara utanför. jag vill vara vacker, som mina vänner. Jag har aldrig supit, aldrig knullat och aldrig gjort något dumt, så som ungdomar ska göra. jag är så jävla utanför. det spelar ingen roll vem jag är med så är jag utanför. känner mig som ett monster, som inte passar in. vill bara krypa ur mitt eget skinn. vill supa tills jag inte kan tänka, vill knulla med alla som visar intresse för mig. vill skrika, sparka och slå något. men framför allt vill jag gråta, jag har inte gråtit på så länge. jag kan inte minnas sist jag grät. vill bara tömma mig på känslor genom salta tårar.
vill att någon håller om mig medans jag gråter, gråter tills det inte finns något kvar.

Imorgon, imorgon får jag se min fina igen. imorgon får jag känna mig älskad igen.
Orkar inte med ångesten som alltid kommer när jag är själv, det är som att försöka andas under vatten, man försöker hålla andan så länge det går, men till sist fylls munnen och lungorna med vatten. enda skillnaden är att jag aldrig tappar medvetandet.

Det finns verkligen inte mycket som gör mig gladare än vad min bästis fästis gör.
Sommaren kommer vara jobbig, men jag kommer klara mig genom den med henne vid min sida.
Är orolig över skolan, jag är så sjukt rädd att jag inte kommer in. Min värld skulle gå under då. Jag skulle inte klara av att ta mig upp och fortsätta kämpa på som om allt vore bra.