Pennans udd ger ifrån sig samma gamla vanliga underbara ljud när den snabbt far över pappret.
Jag känner hur alla mina tankar och känslor spiller ut över pappret i form av ord, ord som ingen får höra, känslor som ingen får veta.
Jag vägrar erkänna att jag behöver hjälp, för jag får ändå ingen hjälp.
Jag gör vad som helst.. snälla låt mig inte dö med dom här känslorna i kroppen. Jag kan inte andas, något försöker ha sönder mig från insidan. något ondskefullt, något som vill förstöra, ha sönder och ta över.
Jag kan inte gömma mig, det följer mig som en skugga, alltid där. som en skugga så håller det mig om natten, lämnar aldrig min sida.
jag vill inte. orkar inte. inte mer.