Jag åkte hem till en av mina kära systrar, vad jag har saknat henne. Hon förstår min smärta, hon hjälper och hon lyfter.
Har också för första gången på länge bestämt träff med någon, denna någon är en gammal vän jag hade när jag gick i grundskolan som jag inte har träffat eller pratat med på 2 år. Det känns jobbigt att träffa henne och veta att jag inte längre vet vem hon är. Allt jag vet är att vi en gång i tiden var riktigt bra vänner. Ska träffa henne på torsdag veckan som kommer.

Igår var jag och min bästa vän A in till stan med min mor och far, jag hittade två klänningar och en tröja som jag köpte. min Far köpte den ena klänningen åt mig, då den var lite för dyr för att jag skulle vilja lägga pengar på den, men jag tyckte att den var otroligt fin så han valde att köpa den åt mig. Jag är verkligen super glad att han gjorde det då jag har sett den klänningen många gånger men aldrig känt att jag haft råd då den kostade 700 kr. Min fina pappa, tack för att du unnar mig fina saker ?

min dag var fylld av panik, ångest, nedvärderande blickar, skratt, leenden, tårfyllda ögon, stunder så jag inte kunde andas, stunder då jag sjöng så jag blev hes, en jävla massa hoppandes.
men kul var det, för det mesta.

Pennans udd ger ifrån sig samma gamla vanliga underbara ljud när den snabbt far över pappret.
Jag känner hur alla mina tankar och känslor spiller ut över pappret i form av ord, ord som ingen får höra, känslor som ingen får veta.
Jag vägrar erkänna att jag behöver hjälp, för jag får ändå ingen hjälp.
Jag gör vad som helst.. snälla låt mig inte dö med dom här känslorna i kroppen. Jag kan inte andas, något försöker ha sönder mig från insidan. något ondskefullt, något som vill förstöra, ha sönder och ta över.
Jag kan inte gömma mig, det följer mig som en skugga, alltid där. som en skugga så håller det mig om natten, lämnar aldrig min sida.
jag vill inte. orkar inte. inte mer.

Ångesten över mitt utseende finns alltid där.
Vill riva upp huden och skära bort allt fett, vill pumpa kroppen full med medel så jag för en gångs skull kan bli kallad vacker av någon som faktiskt menar det.
Vill springa flera mil, bort bort, och känna hur vikten försvinner med tårar och svett.
Men jag orkar inte, kroppen är tung och skriker, skriker efter något jag inte vet.
Ska börja på diet igen, så min stora kropp får skrika efter mat istället. så jag får se kilo efter kilo försvinna. så jag får bekräftelse

Känner mig som en naturkatastrof.
känner suget i magen. längtar efter piller, piller som tar mig bort, om så bara för en stund. jag vill bort.
Krigar med mina spöken, allt för att inte hamna Där igen. vill inte dit, aldrig någonsin igen. kan känna deras ord som händer över min kropp. kalla och onda.
längtar efter händer, fyllda av kärlek.

huden kliar och svider, det känns som att den håller på att spricka. känslan av död väller upp inom mig och allt känns så värdelöst.
längtar tillbaka till tiden på sjukhuset, där jag var ensam och övergiven, men fylld av kärlek. vill tillbaka till tiden då folk brydde sig, till den tiden då mina armar alltid blödde och tårarna var av glitter.
vill känna mig älskad, vill ha någon som kan fucka upp mig så jag har rätten till att lämna denna usla värld.